Bilder fran oknen och lite text och en buss

Lunchstopp bland lamor och gult gras. Till lunch: Lamor och gult gras.

Hoghojdskurragomma

Pa over 5000 meters hojd. Gejsar som inte luktar som smultronvatten. Julia verkar dock ge tungan upp!

Harligt att vara ute i vildmarken

En sten

Under nollan pa natterna.

Hojdsjukan gor att man blir kissnodig hela tiden.

Var Quechoaindimekaniker.

Frukost pa palmon i slatoknen.

Gulliver

Julia har blivit jattestark av all hoghojdstraning, har lyfter hon bade Tomas och Richard utan att rora en min :-)

Jag har alltid gillat doften i Julias skor, undrar hur det skulle vara att bo dar?

Gryning sista dagen. Vi har akt ut langt langt ut i Saltoknen for att fa njuta av dagens forsta stralar.

Efter ca en och en halv vecka sa har antligen min hojdsjuksbetingade diarré slutat. Vi har ju varit uppe pa over 5500 meters hojd och da far manga problem med diverse delar av kroppen som brukar ma battre pa lagre hojd. Julia har varit stark som en murbracka och da hon har tagit del av de fantastiska laguner, gejsrar och vukaner sa har jag allt som oftast suttit ett stenkast bort bakom en sten eller i ett litet hal och koncentrerat mig pa att istallet markera mitt revir.

Nu ar den dock borta och allt kanns lite lattare. Vi har flyttat in pa ett charmigt litet hostel pa en av hojderna som utgor stadens Sucres omgivning, vi har utsikt over hela staden. Sucre ar den officiella huvudstaden i Bolivia men den administrativa makten ligger i La Paz. Nar Evo Morales i sitt nya konstitutionsforslag for 2 ar sedan foreslog att mer av makten skulle flyttas till La Paz, blev det uppror i Sucre och Polisen var tvungna att fly till grannstaden Potosi medan halften av alla fangar i stadens fangelser lyckades bryta sig ut. Tydligen blev stamningen i staden mycket trevligare och familiar an den hade varit pa flera ar.

Oroligheter och uppror verkar var lite av Bolivias grej. De senaste 160 aren har Bolivia haft over 190 presidenter och revolutioner foljer varann som piskande osregn. Bolivias nationsskold pryds av en gam vilket verkar vara ganska passande. Nar man pratar med folk sa verkar asikterna om landets vansterpresident vara ganska splittrade. Kokaodlare fran Chapare som han ar sa har han sjalvklart "Los Campesinos" bakom sig men i staderna hos lite mer hogutbildade och kapitalagare sa ljuder en annan skalla.

Vad vi har upplevt hittills sa ar Bolivia fattigt, kanske inte sa fattigt som vi hade forvantat oss. Exempel pa att det inte riktigt ar som i Sverige ar att det inte finns nagot toapapper, vagarna har hittills varit 2meter breda och bestat av antingen grus eller damm, manga byar vi varit i har endast dieselmotors genererad strom under endast 2timmar pa kvallen. Jag tycker anda att landets alla rikedomar vagt upp och har man inte problem i magen sa far man en trevlig magkansla av alla manniskor man traffar.

I nagra dagar har vi nu tagit spanska lektioner i en nyoppnad skola har i Sucre som aven fungerar som ett socialprojekt. Halften av de sma summor som vi betalar for privatlektioner gar till att finansiera skolgang och stipendier for barn och ungdomar som inte annars skulle ha chansen att ga i skolan. Skolan verkar jattebra och pa eftermiddagarna far vi kostnadsfritt lara oss att dansa, laga boliviansk mat samt spela konstiga bolivianska sporter.

Lunch brukar vi avnjuta pa "El mercado central" dar de serverar jattegod fruktdrinkar och sallder for priser som man knappt far en Jenka for i Sverige.

Livet har i Bolivia har hittills varit helt underbart och trots att de flesta Bolivianerna hejar pa Agentina nar det kommer till fotboll sa maste man ju oxa gladjas over landets 6-1 seger mot just Argentina i La Paz for en vecka sedan, den storsta i historien. Tydligen ar det aldrig nagon som vinner mot Bolivia pa bortaplan eftersom de har fordelen att spela pa ca4000 meters hojd.

Lite synd ar att Emapanadas ar svarare att fa tag i och att de oftast finns med bara potatisfyllning. Olen i Bolivia haller inte samma kvalitet som Quilmes och dessutom sa gor den hoga hojden att det bara blir skumm och inte mycket kvar att dricka.

Dagens tips: Tugga inte sa mycket kokablad, ger bara forstarkt huvudvark och kramp i kaken. Kokablad passar nog bast for bergsindianer och ger motsatt effekt for ostgotaslattsskandinver.

Kollektivtrafiken i Sucre bestar av de bussar som i 60-talets Tokyo inte skickades till soptippen utan istallet till Chile for att anvandas dar nagra ar for att sedan skickas vidare till Bolivia. Undrar vart de tar vagen efter Bolivia?

In English: I have been shitting cats and dogs. Emapanadas are better in Argentina than in Bolivia and Beer here makes more "Puma" because of high altitude. Bolivia likes new presidents and if you want you could go to a "Karoke Champange Crocodile Disco" here in central Sucre.

/T