Machu Picchu

Nu har vi ocksa hittat till den forsvunna Incastaden som Hiram Bingham aterupptackte for varlden 1911. Staden byggdes omkring 1462 och overgavs ca 100 ar senare av okand anledning. Den spanska kolonialmakten som anlande i samma veva upptackte aldrig platsen utan det var forst nar amerikanen i sallskap med sin guide, en 11 arig Quechuapojke, som staden putsades av igen. Idag ar det ca 1000 turister per dag som liksom vi hittar upp till Mahu Picchu sa man kan nog saga att det tar bort lite av magin over platsen men det gar heller inte att forringa att det ar ett helt fantastiskt arkeologiskt fynd som ar ganska maktigt att uppleva.

Det gar inga vagar till Machu Picchu utan man far valja pa att vandra Incaleden eller liknande eller ta taget. Vi valde att vandra langs med tagralsen.


Machu Picchu ligger 8 mil utanfor Cusco sa vi borjade med att aka minibuss och bil i olika etapper langs med de slingriga bergsvagarna.

Det vilar nagot romantiskt over att vandra langs med en tagrals, att tagralsen dessutom slingrar sig genom en djungel langs med en flod gor inte upplevelsen samre :)

En bro.

Det fanns aven rep ifall man skulle vilja ta sig over till andra sidan floden dar det ej fanns nagon bro.

Det var lite laskigt nar vi inte lyckades ta oss till Aguas Calientes (den superturistiga byn nedanfor Machu Picchu dar vi skulle tillbringa natten) innan det blev morkt utan vi fick ga i ca 45 min i backmorkret. Som tur var hade vi tagit med oss en pannlampa.

Efter en lang fard var det skont att lagga sig i en nagot halkig sang med leopard och "siden"lakan. Dock stallde vi klockan pa 4 igen for att sa tidigt som mojligt komma upp till Machu Picchu genom att vandra upp for den 500 m hoga bergstoppen.

Nar solen gatt upp lag dimman fortfarande tat runt topparna

Efter att ha vandrat i drygt en timme uppenbarade sig "The Lost City of the Incas" bland molnen, 2430 m over havet.

Dags att bestiga Waynapicchu "det andra berget", endast 400 manniskor tillats klattra upp har varje dag sa det var tur att vi var ute i god tid. Trots att vi var dar vid halv sju ringlade sig kon redan lang nar vi kom.

Trotsade hojdradslan och klattrade i ca 1 timme upp for hela Waynapicchu. Aven har uppe fanns ruiner trots att det var galet brant.

Vi med Machu Picchu genom sjalvutlosaren...

Sjukt nojd med att ha bestigit berget i bakgrunden, ruinerna var ocksa haftiga saklart, tank att folk faktiskt bodde har. Men det som var allra bast var den fantastiska naturen, sa galet vackert.

Tillbaka samma vag, vi var ratt slitna nar vi kom fram till Cusco igen vid halv tolv pa kvallen. Tack vare en galen tonaring som pa liv och dod korde oss langs de slingrande vagarna slapp vi i alla fall overnatta langs vagen utan lyckades hinna med den sista minibussen tillbaka.

English: We've visited Machu Picchu, "The Lost City of the Incas".

Bilarnas valsignelse

Innan den langa resan in i Peru behovde vi en valfortjant vilodag i Copacabana. En dag pa stranden i lugn och ro med lite slaskigt bolivianskt plastvatten, nagra bananer och kanske ett majsbrod. En lugn lordag pa stranden, kanske i solen formodligen i skuggan.

Efter varan heldag ute i den hogst navigerbara smaltugnen, Lake Titicaca, var vi ordentligt flamberade och det var svart att overhuvudtaget oppna de ihoplegerade ogonfransarna.

Med hjalp av stalsag och jarnvilja sa tog vi oss iaf ner till marknaden och var livsnodvandiga frukost med Api och Buñuelo. Efter mycket livliga lordagskonversationer med de annars relativt stangda frukostindianerna hade klockan redan hunnit bli halv tolv och hog tid for varat efterlangtade strandbesok.

For att ta oss till stranden var vi tvungna att korsa Copacabanas mest centrala torg. Under en vanlig dag ar detta en idyllisk plats for andakt, lite lattsmalt tidningslektyr
och kanske aven en empanada i skuggan, avnjuten tillsammans med lite Mate. Denna lordag var dock ingen vanlig dag…

Precis nar vi kom runt hornet till torget sa hoppade vi till da det lat som nagon hade borjat skjuta mot oss med automatvapen. Julia tankte direkt att det var nagon typ av uppgorelse i den farliga men ack sa lonsamma kokainindustrin och tog hastigt tag i Tomas som helt handlost foll ner i en illaluktande vattenspridare. Nar skottsalvorna lagt sig sa visade det sig att det inte alls hade nagot att gora med nagon uppgorelse inom landets mest lonsamma naringsgren utan det var ju helt enkelt bara bilvalsignarlordag i Copacabana.

Bilvalsigningslordag innebar att man korde fram sin bil till stadens stora katedral dar man parkerade mitt framfor huvudporten for att sedan ga in for bekannelser av synder i trafiken. Utanfor pa kyrkoplazan kunde man i sma stand kopa bomber och blommor. Blommorna anvande man for att smycka sitt fortskaffningsmedel i farger som mer hor hemma i botaniska tradgardar. Bomberna anvande man, forutom till att skramma morgontrotta turister, till att kasta pa bilarna, man oppnade aven motorhuven och tande rokelse som man svangde over motorn samtidigt som man uttalade valgorande besvargelser. Vi lyckades aldrig lista ut varfor, men vi antar att allt detta skulle ha en lugnande inverkan pa motorfodornen.

Eftersom de flesta av bilagarna antagligen tyckte ganska synd om Tomas som vid det har laget var bade blot och illaluktande erbjods vi plats i kortegen som efter cermonin var pa vag ner till stranden. Eftersom vi anda var pa vag ner till stranden sa tankte vi att det inte kunde skada att tacka ja. Resan ner var inte mer markvardig an att kortegen rullade ner pa huvudgatan med en tjoande folkmassa som kastade rosenblad framfor bilarna. Det verkade vara kutym for oss pa bilarna att kasta bomber pa folket med blommorna. Ett harligt utbyte av sinnesforstarkande medel.

Val nere pa stranden var det uppriggat for fest. Har skulle man antingen rida hast eller asna. Alternativet var att hyra mountainbike eller motorcrossfyrhjuling. Det var musik och dans overallt och det bast smyckade ekipagen anvandes som midsommarstangar som folket dansade runt i olika typer av traditionell dans. Har lyckades vi att smyga ivag till en lite lugnare del av stranden dar vi kunde avnjuta varat majsbrod och vara bananer samt aven ett efterlangtat dopp.
Efter en lang dag med allt vad det innebar att fira lordag i Copacabana begav vi oss till bussen som skulle ta oss upp till gransen, da gick vi forbi bilarna an en gang och de var da i fard med att valsigna bildacken med ljummet pacena ol och portvin.

Efter tre veckor i det fantastiska landet Bolivia ar vi nu fullt redo att ta oss an Peru med allt vad det innebar.

Un Abrazo
Tomas & Julia

Titicaca pics

The busferry crossing the lake.

Main plaza in Copacabana, it was also here they blessed their cars outside the church.

Breakfast before the boatride, it was a bit cold in the morning.

It was here the sun god was born.

Cows on the beach.

On the boat back from Isla del Sol.

Beautiful sunset over the lake.

Copacabana, Bolivia

We took a swim in Titicaca before we left, nice swedish summer feeling (meaning: cold...)

Amanda: Det blev ingen Incaled men val Machu Picchu och aven ett riktigt aventyr, kommer mer om det snart!! Vi haller pa att planera var fortsatta Peruvistelse for fullt och det ar mycket mojligt att det finns planer pa ett djungelaventyr...

Puss och kram

Julia

Varldens hogsta navigerbara sjo (nastan...)

Tydligen finns det navigerbara sjoar i bade Bolivia och Peru som ligger hogre an Titicacasjon men man kan forsta att denna enorma sjo pa over 3800 m hojd gjort sig kand under just denna slogan. Den ligger valdigt taktiskt till pa gransen mellan Bolivia och Peru dessutom var flera av oarna viktiga platser for Incafolket omkring 1400-talet och darfor fulla av ruiner. Dessa faktorer gor Titicacasjon till en utmarkt gransovergang mellan de bada landerna samt ett valbesokt turistmal. Jag och Tomas tillbringade 2 dagar i Copacabana pa den Bolivianska sidan (inte att forvaxlas med Copacabana beach i Brasilien...) och en dag ute pa sjon och pa Isla del Sol, on dar Solguden sags vara fodd.

Copacabana ligger himla fint till och hade det varit i Europa hade det formodligen varit en sonderexploaterad turistort (Lloret del Mar...) Nu hade man turistanpassat byn pa sa satt att alla restauranger erbjod samma mat och det vimlade av souvenirshoppar som erbjod allt fran sma miniatyrlamor till klader anpassade for de kyliga natterna. Titicaca sjon ar ocksa kand for sina flytande oar, de ar helt artificiella och tillverkade av nagon sorts vass och aven idag har de en population pa nagra hundra. Dessa oar ligger dock pa den Peruanska sidan sa for att gora batturerna lite mer spannande for de turister som valjer att aka fran den Bolivianska sidan hade de ocksa byggt flytande oar som de promotade starkt trots att de var ca 20kvm stora och mest liknade tva stora bryggor.

Igar natt tog vi en minibuss i solnedgangen langs med sjon och passerade darefter gransen over till Peru. Det fanns konstigt nog ingen el vid gransovergangen utan passkontrollen skedde till stearinljussken. I en forst iskall och sedan kokhet buss tillsammans med en stupfull man, ett antal indiankvinnor samt nagra hundra agg akte vi sedan med en busschauffor som korde i en hastighet man inte borde overleva pa den typen av slingrande vagar fram till Peruanska Cusco. Allting gick bra tillsist och har befinner vi oss nu i Incarikets huvudstad samt utgangspunkten for Incaleden och alla andra alternativa leder till Machu Picchu. Aven detta ar en fantastiskt vacker stad full av historia. Dock ar det saklart mycket turister och det ar lustigt att se hur ortsbefolkningen tjanar pengar bla pa att kla ut sig i fargglada klader och bara omkring pa sma lamm och lamor for att sedan bli kramade och fotade av entusiastiska vasterlanningar.

Imorgon drar vi ivag till "The lost city of the Incas" Machu Picchu, dock skippar vi att vandra alltfor mycket da det ar helt galet dyrt utan tar oss istallet med olika bussar samt nagra kortare promenader till den stora hojdpunkten.

English: We've been to a high altitude lake (Titicaca) and visited the home of the Sun God. We took the bus to Cusco yesterday night together with a drunk man, a few indian women and a lot of eggs.

Un besito
/Julia

La Pazzzzzz!

Har kommer lite blandade bilder fran La PAz. Bade jag och Julia har verkligen alskat denna stad och vi kommer att sakna den nu nar vi i morgon aker vidare upp mot Peru och nya aventyr.

Utsikt fran var balkong.

Tomas

Skymning i varat kvarter. Solen har tagit hart pa de utan solkram.

Vi var och tittade pa Evo Moreles som med sina nya jympaskor precis avslutat en hungerstrejk i syfte att fa exilbolivianer att kunna rosta den 6december.

"De senaste dagarna har präglats av stark konflikt i kongressen med hårda ord mellan de olika parterna. Vicepresident Álvara Garcia Linera och tillika ordförande för kongressen kallades av oppositionen för “avhoppad terrorist” och en ledamot sade att han skämdes över att ha Álvaro García som ledare för kongressen. Vicepresidenten å sin sida kallade oppositionens ledamöter för “rasister, fascister och höger”. Vid ett tillfälle utbröt slagsmål i lokalen och ledamöter fick föras ut iförda handfängsel." kalla: latinamerika.nu

Vi stotte pa hela ganget morgonen efter att lagforslaget gatt i las. Stamningen var fortfarande aningen hatsk.

Utrusande Julia tavlar med kvicka fransyskor att hinna forst till den valbesokta hospenfajetoaletten

Sa har ar den delade toaletten pa varat hospendaje. Vanligtvis far man elektriska stotar nar man star och duschar da sjalva munstyckena ar riktiga "rumanienprylar". Annars ganska mysig.

Shoppingdags med planer pa att kopa massor av mysiga Lamaprylar! Blev dock inte riktigt som vi tankt oss...

Det blev istallet Trollkaren och Supertjejen som vi kopte av en liten entusiastisk 5arig kille utanfor "El Mercado Negro"

Nar man har lite tid over...

Julia i amfiteatern som vanligt lasande i Lonely Planet.

Vi anlande till La Paz under "El día los niños" vilket var fantastiskt med glada barn som sprang omkring tjoande och tjimmande overallt i staden

Hela La Paz bakgrund bestar av berg med sma orangefargade paklistrade hus.

En Gul Bil pa vag uppfor en gata i ett av alla kuperade omraden i La PAz.

Hejda!

Feliz Pasqua

Nu har vi lamnat den ena huvudstaden Sucre for det betydligt mer vimlande La Paz. Vi firade dock pasken i Sucre vilket var en minst sagt religos upplevelse. Vi har ju tagit spanska lektioner i en hiskeligt bra skola och var finfina lararinna bestamde sig for att ta med oss pa en riktigt traditionell skartorsdagsutflykt. Hon kom och hamtade oss pa vart hostel i en pickup utan saten pa flaket o dar tryckte vi ihop oss och gav oss ivag i natten. Traditionen bestod i att man ska besoka 12 eller 6 (eller 7...) kyrkor, men varken fler eller farre, och be lite i varje. Trots att det var lite markligt att aka runt och tillsammans med hela Sucres befolkning klamma in sig i sma kapell och kyrkor har och dar var det valdigt mysigt.

Langfredagen bestod, forutom att man endast far ata vegetarisk mat, av tva traditioner var av en vi deltog i. Man ska sa tidigt som mojligt, garna vid 3-4 tiden pa morgonen (for var del vid 10) ta sig upp pa ett hogt berg och besoka 12 stationer som man kastar stenar pa innan man slutligen tander ett ljus vid den Jesusstaty som blickar ner over staden. Vi klarade oss flamtande upp (hojden tog pa oss och gjorde det hiskligt jobbig...) aven detta var en skojig upplevelse da det var valdigt festlig stamning med olika forfriskningsstand langs vagen och lite av var midsommar eller valborgsstamning.

Den sista traditionen skippade vi da det kandes lite val magstarkt for var del, namligen att ateruppleva Jesus begravning. Enligt vara kallor ska detta vara ett mycket sorglig forfarande da de bar runt en kista med en Jesus i verklig storlek i staden, de kastar blommor och grater. Vi valde istallet att vara hemma pa hostelet dar vi av agarna blev bjudna pa omintas (forhardnad majsrora) och vegetarisk gryta, dvs traditionell paskmat.

Aven om det bolivianska koket inte bjuder pa alltfor manga kulinariska upplevelser har vi verkligen fastnat for den traditionella frukosten som vi ater varje morgon. Den bestar av en dryck som smakar lite som en blandning mellan fruktsoppa och glogg och heter Api samt ett donutliknande bakverk som kallas Buñuelo. Detta avnjutes pa marknaden till priset av 5 kr for 2 personer. Aven lunchen aven kallad Almuerzo ater vi ofta, treratters till vrakpriset 10kr per pers ar inte helt fel. Dock innebar var avsaknad av restriktioner mot vad vi ater att vara magar varit mer eller mindre i konstant uppror sen vi kom till Bolivia men vad gor det i detta fantastiska land.

English: We've visited 7 churches because it's Easter we've also walked up a mountain to see Jesus, we didn't watch he's funeral though. We've eaten a lot of strange things since we came here and we experience a lot of stomach problems beacuse of that.

Un Abrazo Julia

Marknaden med alla farger, frukter billig mat och smothies for 3 kr, var favoritplats.

"Ta ett foto pa mig" barnen ar mycket fascinerade over digitalkameror och hur man kan se bilden man tagit direkt.

Nar Tomas leder oss fel vag i ca 30 min nar staden endast bestar av uppforsbackar blir jag latt irriterad.

Pa flaket pavag att besoka kyrkor.

Uppfor berget med vackra Sucre i bakgrunden.

Det sag lite ut som Jesus stod pa Eiffeltornet.

Desayuno: Api con Buñuelo

Bilder fran oknen och lite text och en buss

Lunchstopp bland lamor och gult gras. Till lunch: Lamor och gult gras.

Hoghojdskurragomma

Pa over 5000 meters hojd. Gejsar som inte luktar som smultronvatten. Julia verkar dock ge tungan upp!

Harligt att vara ute i vildmarken

En sten

Under nollan pa natterna.

Hojdsjukan gor att man blir kissnodig hela tiden.

Var Quechoaindimekaniker.

Frukost pa palmon i slatoknen.

Gulliver

Julia har blivit jattestark av all hoghojdstraning, har lyfter hon bade Tomas och Richard utan att rora en min :-)

Jag har alltid gillat doften i Julias skor, undrar hur det skulle vara att bo dar?

Gryning sista dagen. Vi har akt ut langt langt ut i Saltoknen for att fa njuta av dagens forsta stralar.

Efter ca en och en halv vecka sa har antligen min hojdsjuksbetingade diarré slutat. Vi har ju varit uppe pa over 5500 meters hojd och da far manga problem med diverse delar av kroppen som brukar ma battre pa lagre hojd. Julia har varit stark som en murbracka och da hon har tagit del av de fantastiska laguner, gejsrar och vukaner sa har jag allt som oftast suttit ett stenkast bort bakom en sten eller i ett litet hal och koncentrerat mig pa att istallet markera mitt revir.

Nu ar den dock borta och allt kanns lite lattare. Vi har flyttat in pa ett charmigt litet hostel pa en av hojderna som utgor stadens Sucres omgivning, vi har utsikt over hela staden. Sucre ar den officiella huvudstaden i Bolivia men den administrativa makten ligger i La Paz. Nar Evo Morales i sitt nya konstitutionsforslag for 2 ar sedan foreslog att mer av makten skulle flyttas till La Paz, blev det uppror i Sucre och Polisen var tvungna att fly till grannstaden Potosi medan halften av alla fangar i stadens fangelser lyckades bryta sig ut. Tydligen blev stamningen i staden mycket trevligare och familiar an den hade varit pa flera ar.

Oroligheter och uppror verkar var lite av Bolivias grej. De senaste 160 aren har Bolivia haft over 190 presidenter och revolutioner foljer varann som piskande osregn. Bolivias nationsskold pryds av en gam vilket verkar vara ganska passande. Nar man pratar med folk sa verkar asikterna om landets vansterpresident vara ganska splittrade. Kokaodlare fran Chapare som han ar sa har han sjalvklart "Los Campesinos" bakom sig men i staderna hos lite mer hogutbildade och kapitalagare sa ljuder en annan skalla.

Vad vi har upplevt hittills sa ar Bolivia fattigt, kanske inte sa fattigt som vi hade forvantat oss. Exempel pa att det inte riktigt ar som i Sverige ar att det inte finns nagot toapapper, vagarna har hittills varit 2meter breda och bestat av antingen grus eller damm, manga byar vi varit i har endast dieselmotors genererad strom under endast 2timmar pa kvallen. Jag tycker anda att landets alla rikedomar vagt upp och har man inte problem i magen sa far man en trevlig magkansla av alla manniskor man traffar.

I nagra dagar har vi nu tagit spanska lektioner i en nyoppnad skola har i Sucre som aven fungerar som ett socialprojekt. Halften av de sma summor som vi betalar for privatlektioner gar till att finansiera skolgang och stipendier for barn och ungdomar som inte annars skulle ha chansen att ga i skolan. Skolan verkar jattebra och pa eftermiddagarna far vi kostnadsfritt lara oss att dansa, laga boliviansk mat samt spela konstiga bolivianska sporter.

Lunch brukar vi avnjuta pa "El mercado central" dar de serverar jattegod fruktdrinkar och sallder for priser som man knappt far en Jenka for i Sverige.

Livet har i Bolivia har hittills varit helt underbart och trots att de flesta Bolivianerna hejar pa Agentina nar det kommer till fotboll sa maste man ju oxa gladjas over landets 6-1 seger mot just Argentina i La Paz for en vecka sedan, den storsta i historien. Tydligen ar det aldrig nagon som vinner mot Bolivia pa bortaplan eftersom de har fordelen att spela pa ca4000 meters hojd.

Lite synd ar att Emapanadas ar svarare att fa tag i och att de oftast finns med bara potatisfyllning. Olen i Bolivia haller inte samma kvalitet som Quilmes och dessutom sa gor den hoga hojden att det bara blir skumm och inte mycket kvar att dricka.

Dagens tips: Tugga inte sa mycket kokablad, ger bara forstarkt huvudvark och kramp i kaken. Kokablad passar nog bast for bergsindianer och ger motsatt effekt for ostgotaslattsskandinver.

Kollektivtrafiken i Sucre bestar av de bussar som i 60-talets Tokyo inte skickades till soptippen utan istallet till Chile for att anvandas dar nagra ar for att sedan skickas vidare till Bolivia. Undrar vart de tar vagen efter Bolivia?

In English: I have been shitting cats and dogs. Emapanadas are better in Argentina than in Bolivia and Beer here makes more "Puma" because of high altitude. Bolivia likes new presidents and if you want you could go to a "Karoke Champange Crocodile Disco" here in central Sucre.

/T