In paradise

Jag tror att det hander nar man reser att man ibland kommer till en punkt nar man borjar kanna sig utmattad. Inte sa mycket fysiskt kanske, aven fast vi faktiskt genomgatt en del provningar av det slaget, men att man borjar kanna sig lite slut rent mentalt. De framsta tecknena pa denna typ av utmattning ar forst och framst att talamodet borjar tryta, saker och ting som i borjan togs med en nypa salt gar oss mer och mer pa nerverna. Att resor som enligt utsago ska ta x antal timmar alltid tar dubbla tiden i ansprak, att hela tiden bli lurad pa priser och info samt att hela tiden bli pahoppad, utstirrad och kommenterad bara for att man inte ser ut som alla andra. Ett annat tecken pa utmattning ar att man mer och mer foredrar att stanna hemma pa hostelet och lasa framfor att bege sig ut och utforska nya platser. Det ar lite i detta stadium jag har befunnit mig pa senaste tiden. Medicinen fick bli en avslappningsevecka i paradiset.

Efter Bogotá begav vi oss pa den langa resan upp mot Colombias karribienkust och befinner oss just nu i Cartagena vars hamn, fastningar och monument var de forsta i Colombia att klassas som vasrldsarv enligt UNESCO. Det riktiga paradiset ligger dock nagra mil norr om Cartagena upp langs kusten i form av en nationalpark vid namn Tayrona. Pa grund av nationalparkstatusen finns har inga hotell eller ens hus har utan inhysningen sker pa campingplats. De vita stranderna och de massiva klipporna har tat djungel som bakgrund och har finns inga andra vagar an slingriga sma stigar att ta sig fram pa. Har har vi alltsa slagit upp vart talt och njutit av sol och bad och vackra vyer i ungefar en vecka. Vi har delat parken med nagra kvarglomda hippies, lite indianer samt en del andra turister men utrymet har gott och val rackt till och vi har kunnat hitta vara egna favoritstrander. Vi har aven gjort vissa djungelexpeditioner dar vi forutom odlor, spindlar och annat smatt och gott har skadat enorma, vackra fjarillar samt flera sma apfamiljer.

Picinas i Tayrona.

Hur harlig denna plats an har varit maste jag nog sla fast att detta formodligen ar det farligaste stalle vi besokt i Colombia hittills. Guerilla, paramilitar och andra banditer har faktiskt inte en chans mot en kokosnotattack. Vi hade hort av vara vanner i Bogotá att detta var nagot vi skulle se upp for men det var inte foran vi rakade komma i narheten av en palm som bestamde sig for att slappa en not som vi forstod hur forfarligt det faktiskt ar, vi ar bara glada att vi klarade oss helskinnade.

Efter att ha skaffat oss kladsamma solbrannor (Tomas som vanligt lika svart som lokalbefolkningen...) ar vi nu i Cartagena och borjar blicka mot resans slut och den sista aventyrliga etappen planeras for fullt. En mer detaljerad plan av detta distribueras snarast.

Bilder fran Tayrona far tyvarr laggas efter ankomstan till Sverige eftersom vi lost kameraproblemet tills vidare med hjalp av vara mobiltelefoner.

Tillsist hoppas vi att ni alla hade en fantastisk fin midsommar, vi noterade att det faktiskt blev lite sol pa de flesta hall :) Vart midsommarfirande blev trevligt och spartanskt med vattenmelon och farskpressad apelsinjuice, vi saknade dock sillen lite...

English: I've been a bit exhausted of traveling but after a week in paradise (Tayrona national park) I now feel fit for fight againg. Coconuts are probably the most dangerous thing we've come across on this journey, but they are very good to eat.

Kramar /Julia