The long journey home...

Nu bar det snart av, det ar dags att ta farval av en fantastisk kontinent och lamna Sydamerika. Cartagena har varit harligt, vi har strosat i gamla och nya stan, druckit mojitos pa Café Havana ett utomordentligt trevligt Cubanskt stalle samt precis klarat oss fran forkylning pga temperaturskillnaderna ute och inne (ute 35-40 grader, inne ca 18).

Planen framover ar segling! Var langa hemresa ser sedan ut som sa att vi flyger fran San José, Costa Rica den 7e juli (min 25 arsdag...) vi mellanlandar i Charlotte, North Carolina, USA och beger oss sedan till New York. Eftersom ingen utav oss varit i NY sa tankte vi dar gora lite ultimate touristing (vilket vi nu kan kalla oss experter pa) stanna i tre dagar for att sedan flyga over till Europa, mellanlanda i Wien sedan Stockholm. Men forst en liten svang till Centralamerika.

Eftersom vi hittade flygbiljetter billigt fran Costa Rica ar vi tvugna att ta oss over till Centralamerika pa nagot satt, detta ar nastintill omojligt landvagen. Panama och Colombia separeras av en 160 km lang och 50 km bred tat djungel vid namn Darién Gap. Genom Darién Gap gar inga vagar, har finns aktivitet fran tre olika guerillagrupper och det har hant att uppptackare som befunnit sig i omradet har kidnappats av FARC, inte direkt den ultimata gransovergangen. Det finns darfor lite andra satt att ta sig over till Panama mer eller mindre krangliga, det enklaste saklart att ta ett flyg. Vi har valt det for oss ultimata sattet att avsluta var Sydamerikaresa, segla.

Seglatsen genomfors med hjalp av en fransk kapten vid namn David tanken ar 2 dagars segling till skargarden utanfor Panama som kallas San Blas, har finns 365 oar som ar hem at Kuna indianerna som drevs hit fran fastlandet under den spanska invasionen. I San Blas kommer vi stanna i 2 dagar innan vi seglar over till Panamas fastland och beger oss mot Panama City.

Tango, segelbaten som ska ta oss till Panama.

Nar vi nar Panama City kommer vi ha ca en vecka pa oss att ta oss upp till San José och vart flyg, inte mycket tid men avstanden ar avsevart mindre an i Sydamerika sa det ska nog ga vagen.

English: We're going to sail through the carribean to Panama so this is our last day in South America. We are now starting our long journey home, sailing to Panama, bus to San José, Costa Rica, fly to Charlotte, USA and then to New York, fly to Wienna and finaly end up in Stockholm the 11th of July.

/J

In paradise

Jag tror att det hander nar man reser att man ibland kommer till en punkt nar man borjar kanna sig utmattad. Inte sa mycket fysiskt kanske, aven fast vi faktiskt genomgatt en del provningar av det slaget, men att man borjar kanna sig lite slut rent mentalt. De framsta tecknena pa denna typ av utmattning ar forst och framst att talamodet borjar tryta, saker och ting som i borjan togs med en nypa salt gar oss mer och mer pa nerverna. Att resor som enligt utsago ska ta x antal timmar alltid tar dubbla tiden i ansprak, att hela tiden bli lurad pa priser och info samt att hela tiden bli pahoppad, utstirrad och kommenterad bara for att man inte ser ut som alla andra. Ett annat tecken pa utmattning ar att man mer och mer foredrar att stanna hemma pa hostelet och lasa framfor att bege sig ut och utforska nya platser. Det ar lite i detta stadium jag har befunnit mig pa senaste tiden. Medicinen fick bli en avslappningsevecka i paradiset.

Efter Bogotá begav vi oss pa den langa resan upp mot Colombias karribienkust och befinner oss just nu i Cartagena vars hamn, fastningar och monument var de forsta i Colombia att klassas som vasrldsarv enligt UNESCO. Det riktiga paradiset ligger dock nagra mil norr om Cartagena upp langs kusten i form av en nationalpark vid namn Tayrona. Pa grund av nationalparkstatusen finns har inga hotell eller ens hus har utan inhysningen sker pa campingplats. De vita stranderna och de massiva klipporna har tat djungel som bakgrund och har finns inga andra vagar an slingriga sma stigar att ta sig fram pa. Har har vi alltsa slagit upp vart talt och njutit av sol och bad och vackra vyer i ungefar en vecka. Vi har delat parken med nagra kvarglomda hippies, lite indianer samt en del andra turister men utrymet har gott och val rackt till och vi har kunnat hitta vara egna favoritstrander. Vi har aven gjort vissa djungelexpeditioner dar vi forutom odlor, spindlar och annat smatt och gott har skadat enorma, vackra fjarillar samt flera sma apfamiljer.

Picinas i Tayrona.

Hur harlig denna plats an har varit maste jag nog sla fast att detta formodligen ar det farligaste stalle vi besokt i Colombia hittills. Guerilla, paramilitar och andra banditer har faktiskt inte en chans mot en kokosnotattack. Vi hade hort av vara vanner i Bogotá att detta var nagot vi skulle se upp for men det var inte foran vi rakade komma i narheten av en palm som bestamde sig for att slappa en not som vi forstod hur forfarligt det faktiskt ar, vi ar bara glada att vi klarade oss helskinnade.

Efter att ha skaffat oss kladsamma solbrannor (Tomas som vanligt lika svart som lokalbefolkningen...) ar vi nu i Cartagena och borjar blicka mot resans slut och den sista aventyrliga etappen planeras for fullt. En mer detaljerad plan av detta distribueras snarast.

Bilder fran Tayrona far tyvarr laggas efter ankomstan till Sverige eftersom vi lost kameraproblemet tills vidare med hjalp av vara mobiltelefoner.

Tillsist hoppas vi att ni alla hade en fantastisk fin midsommar, vi noterade att det faktiskt blev lite sol pa de flesta hall :) Vart midsommarfirande blev trevligt och spartanskt med vattenmelon och farskpressad apelsinjuice, vi saknade dock sillen lite...

English: I've been a bit exhausted of traveling but after a week in paradise (Tayrona national park) I now feel fit for fight againg. Coconuts are probably the most dangerous thing we've come across on this journey, but they are very good to eat.

Kramar /Julia

¿Quieres bogotar en Bogotá?

Med vakande berg runtomkring ligger Bogotá som manga andra av de stader vi har passerat skyddat innanfor andernas ringmur. I Bogotá ar det aldrig sommar och aldrig vinter, har ar det alltid runt 20C och varje dag bjuds invanarna pa alla de nyanser som finns pa det metrologiska lackmuspappret. Gar man ut pa morgonen i skydd av ett paraply och regnklader sa angrar man det snart da formiddagssolen gor det blotar innanfor kladerna an utanpa. Nar man val har borjat vanja sig med de varmande solstralarna sa borjar det formodligen att hagla och man tvingas in for eftermiddagskaffe pa nagot slumpmassigt kafé nagonstans i La Candelaria. Till skillnad fran i Ecuador sa smakar kaffet verkligen kaffe har och onskar man sig nagot annat finns det ofta en uppsjo av andra alternativ som alla ar medlemmar av den endemiska familj av fortaringsamnen som har sitt ursprung i Cundinamarca och Bogotá.

En av de lokala delikatesserna, ol fran Bogotá Beer Company.

Da kvallen infaller sa satter alla som har det i hofterna pa sig salsaskorna och svanger loss till de tropiska tonerna som sipprar ut ur de manga potentiella dansgolv som staden har att erbjuda.

En salsa-lathund for de som vill prova, experter sager att vicka pa hofterna ar nyckeln till framgang nagot som colombianer har i generna och svenskar ej.

I en veckas tid har vi nu bott uppe i en av skyskraporna i det gamla finansdistriktet mellan Bosque Isquierda och La Macarena. Omradet bestar numer av massvis av bohemiska restauranger som ligger inklamda och uppradade langs de for omradet karaktaristiska smala branta backarna "empinadas" (inte empanadas som jag vid ett hungrigt oganblick horde nagon saga).

Vi bor hemma hos familjen Bassil som ar av colombianskt/libanesiskt ursprung och bestar av mor Martha och dotter Layla. Det ar dotter Liza som vi larde kanna i Barcelona som har givit oss mojligheten att bo har. Lagenheten har en fantastisk utsikt over hela Bogotá och skulle inte utsikten racka sa ar resultatet av fusionen som sker i familjens kok bland det basta jag stott pa i matvag. Varje morgon med hela Bogotá som kuliss far vi prova nya fantastiska fruktjuicer och andra delikatesser fran det alltid valfyllda koket.

The view from our room is fantastic, the best in Bogotá. Notice that the skyskraper also change colors :-)

Den gastfrihet som vi har fatt uppleva hemma hos Layla och Martha ar bland det finaste vi har varit med om. De bada har varit stralande guider, Martha har fyllt vara magar med fantstisk libanesisk och colombiansk mat och Layla som knappt har lamnat var sida har bland annat tagit oss med till Botero museumet och visat skulpturer pa manniskor som skulle kunna bli vi om vi stannade har nagra veckor till.

Julia and Layla found a big hand in the Botero museum.

Vi har aven varit pa utflykt till Laylas pojkvan Camillos landsstalle i Tocaima som ligger i 35C tropiskt klimat ca 3h bort ifran Bogotá, vi har dansat salsa med salsakungen Felippe en hel natt i Zona Rosa, vi har varit och besokt en av Colombias storsta mat och frukt marknader och vi har sedan vi anlant till Bogotá sakerligen provat over 10 nya frukter och en mangd nya matratter.

Ett axplock av de nya frukter vi provat i Colombia:

Lulo is a sweet-bitter fruit and has become Julias favourite.

Mangostino is strange and doesn't really remind of anything.

Fejoa has a very healthy and grasslike taste. It looks like a mini-avocado and is probably my favourite.

Guanabana is great to make juice on and the fruit is very big and look like a dinosaur egg.

Colombia har genomgatt en del forandringar de senaste aren och vidtagit manga atgarder for att begransa guerillans aktivitet. President Alvaro (aven kallad "Avaro"-den girige) Uribe gjorde sig for forsta gangen kand da han tog stallning mot Pablo Escobars bombningar av centrala Bogotá i borjan av 90-talet. Sedan dess har han hallt en mycket hard linje mot guerillan och da folket har borjat trottna pa att guerillan inte har formagan att infria sina loften sa har Uribe fatt ett brett stod. Det som har hant sedan han kom till makten ar att paramilitartrupper har blomstrat ute i landet, privata dodspatruller som ibland inte skyr nagra medel i jakten pa guerillans medlemmar. Detta leder ofta till fullskaligt krig ute pa landsbygden och mellan dem och guerillan och som alltid kommer manga oskyldiga civila i skottlinjen. Vi har framforallt kommit i kontakt med konflikten ute pa vagarna nar vi har akt buss. Helt plotsligt kan 5-6 militarer rusa pa bussen for att i morker transporteras med oss genom oroliga omraden, detta ar till for var sakerhet men oftast kanns det snarare som att de vill anvanda oss som lockbeten. Vi har dock fatt forklarat for oss att vi skandinaver ar sakra da guerillan gillar oss eftersom ett danskt t-shirt foretag ger dem sponsring.

For mig kanns det hela ganska overkligt och for det mesta ser man inte som helst nagra tecken pa oroligheter i detta bordiga och otroligt vackra land. Langs med vagarna star ymniga fruktstand uppradade och om man vill kan man stanna for ett mal med valfylld Lechona vid en vagkrog med utsikt over en vacker gron dalgang. Allt valdigt fridfullt och sakert.

Lechona!

Some "on the road" pics.

Tillsist min Empanadas top5 lista:

1. Empanadas con Aji y Limon (Tocaima, Colombia)

2. Empanadas Arabe (Salta , Argentina)

3. Empanaditas con salsa picante (Popayan, Colombia)

4. Empanadas con jamon y queso (Buenos Aires, Argentina)

5.Empanadas de Verde (Montañita, Ecuador)

Bilderna har vi tagit med Laylas och Camillos Kamera. Vi har annu inte hittat nagon tillrackligt billig kamera for eget bruk :-(

English: Life in Bogotâ is really good and we have tried everything from Tamal to Canelazo. If you are to dance Salsa, don`t forget to move your hips.

/T

Dangers & Annoyances

Efter en harlig vecka pa stranden, framst i Montañita och Canoa, turistorter som trots harligt vader inte haft i narheten av de turiststromar man skulle kunna vanta. (Tydligen borjar inte sasongen foran i mitten pa juni, inte oss emot...) Har vi nu borjat en ny langresa, vi gjorde ett stopp i Quito, Ecuadors fina huvudstad. Da vi aterigen begivit oss uppat, staden ligger pa 2850m hojd, far vi aterigen plocka fram vara tjocka trojor aven om solen varmer ganska bra. Quito ar lite likt La Paz vid forsta anblicken, hela staden ligger belagen i en dal i Anderna med hus som letar sig upp over bergen. Omgivningarna ar otroligt vackra och man kan nastan fran centrum se bonderna som odlar den frukt som staden forses med. Eftersom vi inte har sa mycket tid fick det bli en dag av power touristing da vi tog oss runt hela staden till fots for att hinna se sa mycket som mojligt.

Ecuador ar ett fint land och da vi pa grund av varningar for resor nattetid akt buss pa dagen har vi sett en hel del. Vi ar dock inte alltfor ledsna over att vi inte har sa mycket tid att tillbringa har eftersom det mesta landet har att erbjuda har vi upplevt i Bolivia och Peru fast i lite storre skala. Vi har nu korsat Anderna ungefar 57 ganger sa det kanns som om vi fatt ut det mesta av denna bergskedja, djungeln har i alla fall jag upplevt tillrackligt och vi har aven fatt en stranddos, vi ar nu redo att ta oss an Colombia.

Vi har ju fran borjan varit installda pa att en Sydamerikaresa kanske inte skulle ga helt smartfritt och att man kan vanta sig att raka ut for mer eller mindre trakigheter nagon gang under vagen. Eftersom vi hittills haft valdigt mycket tur sa kom det kanske inte som en chock att var kamera blev stulen pa bussen mellan Quito och Colombias grans. Eftersom var kamera var var absolut karaste agodel sa har pa resan sa var den dock det absolut sista vi ville forlora. Men efter att jag har gratit en skvatt och forbannat oss for att det var sa langesedan vi kopierade bilderna fran minneskortet sa har jag anda blivit overtalad att det faktiskt kunde vara varre... Men denna handelse leder saklart till att det inte blir nagra bilder har pa bloggen pa ett tag, men jag hoppas att vi kan hitta nagot billigt substitut snarast sa att vi kan dokumentera den sista etappen av var resa.

I alla fall, vi har nu passerat gransen till Colombia, den smidigaste gransovergangen hittills. For att inte heller har behova resa pa natten har vi gjort ett stopp i staden Popyán som med sina vita fasader och harliga vader gjort ett mycket bra intryck pa oss. Vi ska strax bege oss ivag igen eftersom vi ska forsoka ta oss snabbt upp till huvudstaden Bogotá dar vi ordnat boende hos var van Lizas syster.

Colombia skulle sakerligen av manga ses som den farligaste destinationen pa var fard och det finns onekligen anledning att vara odmjuk infor en rundresa har. De flesta kanner till problemen med bla drogkarteller, att Colombia ar varldens storsta producent av kokain samt FARC gerillans aktivitet. Dock maste det namnas att landet anses mycket sakrare nu an bara for nagra ar sedan. Den rutt vi ska ta har tack vara enorma insatser av president Álvaro Uribe sakrats for turism och bade vagarna och staderna ar lampliga att besoka.

Nu ska vi bege oss ivag och forhandla busspriser, om allt gar som det ska anlander vi till Bogotá imorgon eftermiddag. Hoppas ni alla har det fint i sommarsverige!!

English: I've cried because our camera got stolen in Ecuador. But now we're out of there (which was a nice place despite the pickpocketing) yesterday we entered Colombia, known mainly for cocain and FARC, although I think we'll be fine and it's very nice to be here.

Abrazos
Julia