Mother Nature

Anderna - Vi har nu varit pa over 4000 m hojd och Tomas har lyckats fa en slang av hojdsjuka eftersom vi sedan vi anlande till Humahuaca for 4 dagar sen befunnit oss stadigt pa over 2900 m hojd. Det var ocksa i Humahuaca vi gjorde vart forsta riktiga mote med naturen och Andernas fargglada bergstoppar.

Efter att beundrat bergen, besokt ytterligare en kyrkogard (som mest bestod av fargglada plastblommor och fastgutna petflaskor) samt somnat till ett enormt regn och askvader bestamde vi oss for att hoppa pa en lokalbuss mot Iruya. Dock visste vi ej riktigt vad vi gav oss in pa... Medresenarerna var antingen fargglada indiankvinnor med bergssandaler eller fullt munderade argentinska aventyrare. Julia bar flipflops... For att dampa kylan nar vi kom upp pa alltfor hog hojd inforskaffades flipflop anpassade sockor av en kvinna vid en bussstation. Gardagens regnovader hade dock fatt forodande konsekvenser for vagen vi fardades pa da den korsade en tidigare ickeexisterande flod ca 10 ganger. Nar den skicklige busschaffauren manovrerat bussen pa slingriga bergsvagar forbi bergsras och genom forsande vatten var han tillsist tvungen att ge upp ca 2 km utanfor byn. Julias nyinkopta sockor hjalpte nu foga nar det blev dags att vandra i lera och vada i floden for att ta sig den sista biten till Iruya. Hela den aventyrliga resan var dock latt vart det (trots att det var minst sagt otrevligt att bla behova ga over en dod, rutten lama) men byn, naturen och utsikten ar nog bland det vackraste man kan uppleva.

Val framme at vi mat i en mork liten grotta och Tomas testade specialiteter som gul soppa med oranga bitar som smakade mannagrynsgrot samt majspizza mycket lik var svenska sockerkaka.

Efter att ha atit var sista argentinska stek begav vi oss vidare mot Bolivia. Eftersom vi inte ar amerikaner hade vi inga som helst problem att gaende passera gransen till detta land. Efter en bussresa pa 4 timmar hade vi tagit oss de 7 milen till Tupiza (vagarna ar halvbra har i Bolivia...) Det var utanfor Tupiza ar den stad dar Butch Cassidy och The Sundance Kid tog sina sista andetag och det ar detta som ar var utgangspunkt for den 4 dagar langa jeeptur vi ska ge oss ut pa imorgon i ottan och som avslutas i den beromda saltoknen.

Infor resan ut i den vilda naturen imorgon har vi laddad upp med nyninkopta lamatrojor samt kokablad i mangder. Kokablad ar ju lagligt har i Bolivia vilket det inte ar i Sverige och de smakar ungefar som en blot hund doftar. Idag efter 5 dagars ihallande huvudvark pga av hojden sa var Tomas och radfragade en doktor, som aven ar manager pa hostelet vi bor pa, om huvudvarken ar nagot att oroa sig over. Doktorn log och undrade om han tuggade tillrackligt med kokablad, han skickade aven ivag sin fru for att brygga ett Mate pa kokablad. Pa gatorna ser man overallt gamla indiankvinnor med sina contrabandas fyllda med kokablad, det saljs kokablad i nastan varenda affar och stand man passerar, det anvands vi bolivianska hogtider och ses som solgudens livselixir och gava till folket har i anderna. Trots den djupa inrotning denna vaxt har i det Bolivianska kulturarvet sa vill lander som exempelvis USA forbjuda nastan all anvandning och odling av denna planta, undantagsfalls ar odling av de ton blad som varje ar exporteras till Coca-Colas underleverantor Stephan Company.

Eftersom internetuppkopplingen har uppe i Anderna ar valdigt dalig sa ar det tyvarr helt omojligt att ladda upp bilder men om ca en vecka nar vi kommer till Sucre gor vi ett nytt forsok!

English: We have now seen a lot of mountains and beautiful nature but we can´t show pictures since the internet connection here is crap. Tomas has been ordinated coca leafs by a doctor against altitude sickness, they taste like a wet dog smells.

Julia och Tomas