I detta nu har vi en vecka kvar pa var irrfard och det ar med delade kanslor vi noterar detta faktum.
De senaste dagarna har spenderats i Centralamerika och denna sida av Dariens gap verkar minst lika spannande som den vi anlande ifran. Presidenten i Honduras ar kidnappad och befinner sig i Costa Rica i vantan pa att Senor Chavez med sedvanligt dramaturgisk tillvagagangssatt ska invadera landet, turismen verkar relativt utarmad vilket antagligen ar foljden av att det numer inte alltfor okanda H1N1-viruset har sitt hogkvarter harborta. Igar nar vi drack ol holl varat hostel pa att rasa samman pga jordbavning (bade min och Julias forsta...), liksom i Oslo kan man aven har simma fram mellan gathornen da skyfall och askovader verkar ha inlett nagot av en explosiv romans med staden. Vulkanerna har ar tydligen permanent aktiva och malet for manga marshmallowalskande grillfantaster. Utover detta kan inga internationella resenarer ta ut pengar fran bankomaterna da regimskiftet den 1 juli blev allt for mycket for de stackars forrvirrade bankomaterna.
For min del oroar jag mig lagom mycket for H1N1-viruset och tack vare en extensiv "kvarglomd mathylla" samt obegransat antal amerikanska banana-pancakes har i varat nuvarande hostelkok sa gor bristen pa likvida medel inte sig pamind alltfor mycket. I ovrigt ar varat nuvarande hostel nagot av en resenarernas centralhub har i "mittemellanamerika" och vi har sakerligen traffat pa folk fran over 50 olika nationaliteter som blandade tillsammans utgor en fantastisk fruktsallad av erfarenheter och harliga karaktarer. Med hangmattor och bohemisk grafittikonst, en gedigen "book exchange" och aven gratis kaffe/te samt 24h internet ar Luna Castle det perfekta stallet for reflektion och kontemplativ aterhamtning. Vad harligt det ar att lyssna pa mannsikors reseberattelser, jamfora litegrann, dela med sig och sedan skratta at likheterna i ens historier!
I gar kvall, med det sista eftermiddagsregnet, anlande var borttappade tyska. Fortfarande gungande i takt med den krabba karribiska sjon och med en rejal stank av gammal skeppsrom delgav hon oss sina sista tre dagar i Karribien och hennes livs aventyr ombord pa den ungerska dubbelmastaren "Attilla". Kvallen agnades at fotovisning, slingriga filosofiska meningsutbyten och drommar om livet i Karribien. Sonja som aldrig nagonsin tidigare har varit ombord pa en segelbat, har nu givit upp framtiden som etologbiolog och kommer istallet efter hennes resa i Indien kopa sig en segelbat och bli den forsta kvinnliga "Captain Morgan" i Karribien.
Extra roligt for oss var det faktum att Sonja hade massor av kompletterande bilder fran var vistelse i bland Kuna-indianerna i San Blas:
The minutes before departure from Cartagena. Iddan and Julia are very exited; almost jumping :-). 39 degrees Celsius...
Out at the Carribean. Now Julia is jumping!
Minutes after the tropical storm.
Our Captain lost a paddle, but are doing just fine with only one :-)
The San Blas Airport!
The flag of the Kuna revolution of 1925, we thought it reminded us of something else.
The fishhouse Island where we stayed with a Kuna family one whole day!
Some new friends.
The local school.
The most beautiful toilet in the world!
The rum drinking, culture crossing, very happy crew!
I was able to try out the most popular sport among the local kids.
Kunaboggie :-)!
I think we all agreed that we didn't want to leave this beautiful place :-(...
English: We are now in crazy central america where they drink Balboa beer and never complain about the really bad weather. We have experienced a earthquake and massive flooding. In the Carribean we met Adrian the crazy hungarian who were to sail across the antarctic to Tanzania.
/T
De senaste dagarna har spenderats i Centralamerika och denna sida av Dariens gap verkar minst lika spannande som den vi anlande ifran. Presidenten i Honduras ar kidnappad och befinner sig i Costa Rica i vantan pa att Senor Chavez med sedvanligt dramaturgisk tillvagagangssatt ska invadera landet, turismen verkar relativt utarmad vilket antagligen ar foljden av att det numer inte alltfor okanda H1N1-viruset har sitt hogkvarter harborta. Igar nar vi drack ol holl varat hostel pa att rasa samman pga jordbavning (bade min och Julias forsta...), liksom i Oslo kan man aven har simma fram mellan gathornen da skyfall och askovader verkar ha inlett nagot av en explosiv romans med staden. Vulkanerna har ar tydligen permanent aktiva och malet for manga marshmallowalskande grillfantaster. Utover detta kan inga internationella resenarer ta ut pengar fran bankomaterna da regimskiftet den 1 juli blev allt for mycket for de stackars forrvirrade bankomaterna.
For min del oroar jag mig lagom mycket for H1N1-viruset och tack vare en extensiv "kvarglomd mathylla" samt obegransat antal amerikanska banana-pancakes har i varat nuvarande hostelkok sa gor bristen pa likvida medel inte sig pamind alltfor mycket. I ovrigt ar varat nuvarande hostel nagot av en resenarernas centralhub har i "mittemellanamerika" och vi har sakerligen traffat pa folk fran over 50 olika nationaliteter som blandade tillsammans utgor en fantastisk fruktsallad av erfarenheter och harliga karaktarer. Med hangmattor och bohemisk grafittikonst, en gedigen "book exchange" och aven gratis kaffe/te samt 24h internet ar Luna Castle det perfekta stallet for reflektion och kontemplativ aterhamtning. Vad harligt det ar att lyssna pa mannsikors reseberattelser, jamfora litegrann, dela med sig och sedan skratta at likheterna i ens historier!
I gar kvall, med det sista eftermiddagsregnet, anlande var borttappade tyska. Fortfarande gungande i takt med den krabba karribiska sjon och med en rejal stank av gammal skeppsrom delgav hon oss sina sista tre dagar i Karribien och hennes livs aventyr ombord pa den ungerska dubbelmastaren "Attilla". Kvallen agnades at fotovisning, slingriga filosofiska meningsutbyten och drommar om livet i Karribien. Sonja som aldrig nagonsin tidigare har varit ombord pa en segelbat, har nu givit upp framtiden som etologbiolog och kommer istallet efter hennes resa i Indien kopa sig en segelbat och bli den forsta kvinnliga "Captain Morgan" i Karribien.
Extra roligt for oss var det faktum att Sonja hade massor av kompletterande bilder fran var vistelse i bland Kuna-indianerna i San Blas:
The minutes before departure from Cartagena. Iddan and Julia are very exited; almost jumping :-). 39 degrees Celsius...
Out at the Carribean. Now Julia is jumping!
Minutes after the tropical storm.
Our Captain lost a paddle, but are doing just fine with only one :-)
The San Blas Airport! 
The flag of the Kuna revolution of 1925, we thought it reminded us of something else. 
The fishhouse Island where we stayed with a Kuna family one whole day! 
Some new friends.
The local school. 
The most beautiful toilet in the world! 
The rum drinking, culture crossing, very happy crew! 
I was able to try out the most popular sport among the local kids. 
Kunaboggie :-)! 
I think we all agreed that we didn't want to leave this beautiful place :-(...English: We are now in crazy central america where they drink Balboa beer and never complain about the really bad weather. We have experienced a earthquake and massive flooding. In the Carribean we met Adrian the crazy hungarian who were to sail across the antarctic to Tanzania.
/T
No comments:
Post a Comment