Djungeln - Del 1

Mot battre vetande har vi trotsat vara mentala begransningar vad galler fukt, insekter, djur och saker som slingrar sig fram. Resultatet blev som vantat och vi har varit daliga med uppdateringen eftersom vi ej kunnat skriva pa ett tag pga sjukdom. For omkring 2 veckor sedan begav vi oss ut pa "Expedition Amazonas 2009" och har sedan dess fardats ca 150 mil pa floderna Rio Ucayali, Rio Amazonas och Rio Marañón.

Efter ca 16 timmar i buss fran Lima stannade vi i Tingo Maria, "Porten till Amazonas". Dar traffade Tomas en journalist som berattade att valdslaget ar varre an da Fujimori kom till makten i borjan av 90-talet "guerillan star redo pa andra sidan berget, de ar mina vanner". Han gav oss radet att halla oss borta fran militaren val inne i djungeln.

Efter 7 timmar till i buss samt lite betalning till unga militarpojkar for att de skyddar vagarna var vi antligen framme i var hamnstad vid Amazonas forelopare, Rio Ucayali. Staden Pucallpa, formodligen bade en av Perus mest hektiska och skrapiga, tog emot oss med oppna armar och skickade ner oss till piratkvarteren i jakt pa en kapten. Hamnen, som forutom fulla piratliknande man utan tander och med stora lila marken pa benen, bestod av romblandad lera, uppeldade bananvaxter, skabbiga hundar som slogs om ruttet kott samt sopor, var ungefar som vi hade forvantat oss - fast lite varre. Att vi dessutom var de enda "vita" samt att tom Julia var huvudet hogre an lokalbefolkningen gjorde att vi kande oss minst sagt felplacerade och ganska langa...

Baten vi tillsist begav oss ut med, "Men del Norte", bestod av tre dack, ett for gods, vaxter och djur och tva for djur och manniskor. Vi hangde upp vara hangmattor som for de narmsta dagarna skulle bli var boning, var granne, en vildvuxen argsint illgron papegoja skramde skiten ur en pa natten nar man skulle upp och kissa. Andra grannar var 100 talet peruaner i sina hangmattor, nagra minigrisar, ett gang honor och tuppar, hundar och lite skoldpaddor.

I biljettpriset ingick 3 mal mat om dagen:
Frukost: Sockerlagsvalling med en torr brodcirkel.
Lunch: Tort ris, en potatis, en halv kokt matbanan och ett litet ben av okant djur.
Middag: lunch + frukost blandat - brodcirkel.

Resan tog fyra dygn och inkluderade forutom maten en mycket trivsam tillvaro gungades i vara hangmattor, rosa delfiner som hoppade framfor baten och en fantastiskt gron och prunkande djungelnatur.

Natterna var dock den framsta provningen for de diverse fobier vi besitter da bla de flygande kackerlacksgrashopporna sokte sig till ljuset. Fukten blev da ocksa extra obehaglig eftersom man nu inte var blot av varmt svett (villket battre gar att utharda) utan kladerna var fuktiga och det var hiskeligt kallt.

Efter fyra dagar till sjos anlande vi tillsist till Iquitos. varldens storsta stad dit det inte gar nagra vagar, ca 400 000 invanare samt ca 24 000 motokarros vantade oss i denna djungelmetrorpol dar tom Gustav Eiffel varit och snickrat med sitt metallskrot. Iquitos ar en gammal aristokratstad fran tiden da gummibaronerna gjorde sig rika dar och aven idag kan man skada de statliga byggnaderna runt omkring i stadskarnan. En familiar stamning motte oss direkt, invanarna sitter garna pa gatan med dorrarna oppna ivrigt samsprakande, schackspelande och skrivmaskinsknackande. Manga av "restaurangerna" var praktiskt taget inne i folks vardagsrum...

Det var harligt att antligen vara framme i denna angbastu till stad mitt inne i Amazonas.

Fortsattning foljer...

English: We've made a journey to a big Amazonas town, Iquitos. The boat took 4 days and we're amazed that we made it without getting sick from the "food". We did see pink dolphins that made it worth it thought :)

To be continued...

/J&T