Ecuadooooooooor!

EcudooooooooR! Efter 48 timmar genom halva Peru och en minst sagt provande gransovergang ar vi antligen pa en strand med fruktdrinkar och bleka amerikanska turister.

Bussmusiken ar inte langre andiska panflojtsindianer utan karribiskbongo, marrakass och het salsa. Ett valkommet nytt inslag da panflojterna borjade frata hal pa bade vart talamod och vara trumhinnor.

Julia outside our little shak very close to the beach.

A new shaved "barba", finally I got some time off on the beach after all the jungle business.

View from our balkony

Forutom manga amerikaner har Ecuador amerikansk dollar som valuta, detta ar det befangda resultatet av en militarkupp for inte sa lange sedan. Militarkuppen kom som ett resultat av att den davarande presidenten ville losa landets ekonomiska svarigheter med att dollarisera. Han stortades och efter den lyckade millitarkuppen tillsatte man vice presidenten istallet. Komiskt nog tog den nya ledaren forsta mojliga tillfalle att genomfora den sa omstridda dollariseringen. Nodvandig militarkupp...! Resultatet for oss ar att vara frukdrinkar pa stranden blivit lite dyrare samt att vi har nojet att skada alla USAs presidenter nar vi ska ga och handla.

Julia with the chef of the night, 8year old Pepe.

Den senaste veckan har vi varvat med boende i talt och sma strandrum och jag tror vi bada foredrar en sang fore den insektstata tillvaron i talt. Julia avskyr myggor och far anvanding av sina egenskaper som jagare da hon tva timmar pa morgonen och tre pa kvallen vander upp och ner pa hela vart talt i jakt efter de sma stackars blodsnyltarna. Min kvallslasning av “the great Gatsby” inleds ideligen med att jag maste skrubba bort dagens blodiga insektskadaver fran omslaget.

Except mosquitos Julia likes to chase the horses on the beach.

I nulaget har vi varit ute och rest tillrackligt lange for att problem hemifran ska hunnit raderas ut och endast mysiga och glada minnen finns kvar i minnesbanken, tror detta kallas romantisering. Med den rekvisita som denna kontinent bjuder pa ar det inte svart att ibland svava ivag pa rosa moln. Det viktigaste for mig ar att hela tiden paminnas om att man inte behover var miljonar for att fa uppleva saker och att oftast de absolut basta upplevelserna ar helt gratis. Pengar far ett annat varde och man ser det (for det mesta) endast som medlet for att overleva.

Me on pink clouds, with the paciffic ocean outside the window.

View from our balkony and view from our tent.

Idagslaget vet vi inte hur lange vi blir kvar har pa stranden i Ecuadooooor. Samtidigt som vi verkligen njuter av tillvaron vill vi ocksa komma ivag da vi vet att vi har en extremt lang resa framfor oss.

Tillsist en kram till alla Mammor pa morsdag!

English: Fruitdrinks on the beach cost 1dollar and are very very good. Julia has become a hunter and we can´t stop thinking of Sash!'s song from 97, Ecuadooooooooor!

/T

Djungeln - The End

Vi hade tur - efter att ha vandrat den halvmil som kravdes i tryckande hetta tillsammans med var lilla grupp lyckades vi ta oss till nasta piqueta inom tidsramen. Nar vi anlande kastades vi och de andra upp pa flaket i en pickup truck som korde ivag med skrikande dack, det var brattom att komma ivag for att slippa fler avsparrningar. Antligen var vi pavag pa allvar. Snabbt byttes djungelns fuktighet mot torrare luft oc andernas statliga bergstoppar. Nar vi anlande till Tarapoto ca 3 timmar senare var det inte myckat som skiljde oss fran de hundar och pirater som varit vart forsta mote med djungeln i Pucallpa. Med lila marken pa benen och agressiv uppsyn fran utmattning och hunger skulle vi kunnat slagits for en smutsig kottbit. Nar vi tillsist fick i oss en maltid insag vi att vi inte atit annant an fiberberikade kex de senaste 36 timmarna.

Ny transportstracka vantade oss, beraknad tid till kusten i Ecuador - 48 timmar. Vi kande att det var hemskt lockande att hoppa pa Gringotrailen igen, det eller en ode paradisstrand langs Stillahavskusten. Tank cocosnot palm, tank fruktdrinkar...

English: Finally out of the jungle, we made it to the roadblock in time and was driven to Tarapoto where we ate real food for the first time in 48 hours. Now only 48 hours more and we'll be on the coast of Ecuador.

/J&T

Djungeln - Del 3

Dagen efter var det dags att bege sig ut ur djungeln. Eftersom en lang bussresa vantade oss ville vi fa en tidig start och var uppe redan i gryningen. Nar vi kom ut pa gatan verkade allt forst tomt och lugnt men sen hande allt pa en gang. En motokarrista kom slirande runt ett horn och vralade att vi skulle hoppa pa, nar vi forst ville veta pris skrek han "NO TENEMOS TIEMPO" (=vi har inte tid) ett ogonblick senare forstod vi varfor da en stor folkhop plotsligt uppenbarade sig runt nasta horn med facklor och trummor. Motokarron gasade pa och vi lyckades med nod och nappe fa med oss allt bagage.

Under resan lyckades vi av den uppstressade chaufforen fa reda pa att bonderna hade storstrejk, en strejk som hade pagatt i over en vecka. "Poliserna befinner sig i en annan stad, vi ar isolerade och allting ar stangt." Eftersom vi trodde att detta var ett fult trick for att kora oss langre och tjana mer pengar ville vi aka runt till alla de bussbolag vi kande till, bara for att inse att alla forsok att fa en buss ut ur denna stad var totalt dodfodda. Vi akte med motokarron sa langt han vagade kora oss, han var ju trots allt strejkbrytare. Vi hamnade i utkanten av Yurimaguas ca 500 m innan vad han kallade en vagsparr. Vi gick mot sparren och detta var verkligen ett ogonblick vi onskar vi varit mer djarva och vagat ta fram kameran, synen som motte oss var nast intill obeskrivlig. Tank er kl 6 pa morgonen, gryningsljus, tva sjuka slitna svenskar kommer over ett kron och mots av 100 talet halvnakna indianer krigsmalade med korta spjut, provisoriska hyddor uppbyggda langs hela landsvagen, slaktade djur, eldar och metallskrot som sparrade av hela vagbanan.

Vi borjade vandra igenom den sa kallade vagsparren och mottes forst av tystnad. Sedan nagon som sa nagot och kavalkader av skratt och hojdljuda rop, de slog med spjuten i marken och skrek "PASSA, PASSA GRINGOS" (=passera, passera...). Vi tog oss igenom och hoppades finna bussar pa andra sidan som kunde ta oss de ca 12 milen till nasta stad, Tarapoto.

Pa andra sidan var det dock tomt sa det var bara att lata apostlahastarna gora jobbet. Vi slog folje med en kvinna med ett barn som berattade att det antagligen skulle finnas bussar i en by som lag ca 4 timmars promenad bort, kvinnan fick strax darefter lift med en moped. Nar vi vandrat i ca 1,5 timme pa en odslig vag endast omgivna av djungel kom dock till var stora gladje en smutsig bonde som fraktade timmer pa en liten motorvagn, vi fick lift (mot betalning) ungefar en mil. Han slappte av oss och berattade att det fanns Piquetas - antagligen nagon form av langfardstransportmedel - runt nasta kron och att han inte kunde kora dit. Lattade promenerade vi vidare bara for att motas av en ny vagsparr, dvs Piquetas.

Ytterligare en hop krigsmalade indianer motte oss men ur gruppen kom aven en glatt viftande person med ett valkant ansikte, guiden fran baten. Vi har nu slagit oss ner har tillsammans med ca 10 andra personer fran var flodbat. Vi far tydligen inte passera foran om 2,5 timme pga speciella genomfartstider de tydligen har (vi lyckades pricka in morgongenomfarten i den forra sparren...). Nar vi slapps igenom har vi ca 1 timme pa oss att vandra en halvmil till nasta vagsparr dar vi maste spendera natten om vi inte tar oss igenom inom tidsramen.

Var guide har informerat oss om att strejken beror pa presidenten Alan Garcias nyligen foreslagna jordreform som skulle innebara uppdelning av marken och antagligen lattare for storforetag att kopa upp bondernas egendom. Strejeken ar endast knuten till distriktet runt Yurimaguas men i skrivande stund vet vi inte hur manga fler vagsparrar som vantar oss har. Det som kanns skont nu ar att vi funnit lite vanliga manniskor utan spjut och krigsmalning som forstar lite battre vad det ar fragan om.

http://www.youtube.com/watch?v=wuWREPUNMNs

http://www.wikio.es/news/Tarapoto

Fortsattning foljer...

English: There is a strike in the district we're in and so we're kind of stuck. We have to walk a lot because there are now buses since they can't pass all the roadblocks. Hopefully we'll be out of here not to far from now...

To be continued...

/J&T

Djungeln - Del 2

I skrivande stund sitter vi pa en dammig grusvag omgivna av tat djungel och halvnakna indianer med spjut och blamalade fotter. Det har varit en lang och modosam resa och vi befinner oss ca 2 mil utanfor amazonashamnstaden Yurimagaus.

Var vistelse i Iquitos borjade fint, vi gjorde en utflykt till en djungelpark dar man kunde ta del av indiankultur, skada natur och mer eller mindre vilda djur. Vi blev jagade av en man med en Anaconda som ville knyta ormen runt vara halsar och att vi skulle betala 2 sol for att fotografera. Vi gjorde en battre deal som innebar att Tomas nuddade ormens svans och vi betalade 1 sol (hade absolut inget med radsla att gora…).

Vi akte aven till ett zoo dar vi kollade pa andra farliga djur som lever I djungeln, en stor fisk, jaguarer, leoparder och spindelapor.

Eftersom Iquitos ar en kulinarisk knytpunkt med det basta i matvag fran de peruanska, colombianska och brasilianska koken fick vi manga nya lucculliska upplevelser. En av hojdpunkterna var den grillade bananbollen full med baconspan, aven Tapir var intressant.

Efter manga nya och intressanta upplevelser vakande Tomas den andra natten med 40 graders feber och frossa. Da inte febernedsattande hjalpte bestamde vi oss for att aka till sjukhuset eftersom det formodligen var en farlig djungelsjukdom han rakat ut for. Till Tomas stora besvikelse var det dock ingen djungelsjukdom med exotiskt namn utan det visade sig vara en vanlig halsfluss sa vi blev hemskickade med recept pa medicament.

Efter 5 dagar och Tomas knaprat i sig halva Perus samlade stockar av generiska mediciner, vid det har laget lag aven Julia dackad i en rejal djungelforkylning, tankte vi att nagot maste vara fel. Nar vi undersokte saken narmre visade det sig att alla mediciner vi plockat ut tydligen endast var mer eller mindre smartstillande och gav ingen egentlig effect mot sjalva orsaken till smartan. Pa grund av vart tighta schema och att vi redan tillbringat fler dagar an vad vi egentligen hade tankt oss i denna stad bestamde vi oss, trots sjukdomar, for att aterigen borda en flodbat. Vi lagrade pa oss med lite riktig antibiotika , spanska barnbocker samt fiberberikade kex och gav oss ivag.

Krassliga som vi var tillbringade vi 4 dagar gungandes i vara hangmattor. Under resans gang fick vi genom en guide som fann Tomas och inte vek fran hans sida ( som egentligen inte var en guide utan kung-fu kille som jobbar pa motorvagarna i mellersta Ecuador) reda pa allt om Amazonas flora och framforallt om Perus papegojehandel.

Fakta:
Liten gron papegoja med gul prick i pannan (gul prick betyder att det gar att lara den att prata) PRIS: 25 kronor

Stor mer kommersiell rod papegoja PRIS: 75 kronor

Vid varje djungelby stannade vi for att kopa fler papegojor for att fylla baten med. Guiden, vilken tid pa dygnet det an var vackte Tomas for att delge honom all info.

Djungelresan gav upphov till mycket lasning. Betyg pa de bocker vi last foljer:

Middlesex J:4 T:3,5
Fageln som vrider upp varlden J:5 T:4
In trouble again J:3 T:3
Strandernas svall T:5
Viskningar och logner J:1,5 T:1
What am I doing here T:4
The heart of the matter T:3

Vi vill aven tipsa om sidan http://www.boktipset.se/ dar man kan ga in och betygsatta bocker och bli van med varandra samt fa bra tips pa nya bocker som tros kunna passa ens egen smak.

Ater till djungeln dar vi anlande till Yurimaguas precis efter solnedgangen den fjarde dagen. I det som Lonely Planet beskrev som en somnig hamnstad och den sista stad som gar att nas via vag i distriktet Loret mottes vi av en skrikande folkhop. Vi plockade en motokarroforare som ville ha 10 ganger det normala priset for att ta oss till byns centrum da han havdade att bensin var svar att fa tag pa. Vi spande vara sjuka rodogda ogon i honom och sa att han inte skulle javlas med oss. Hela motet med denna plats kandes minst sagt markligt, hela byn var igenbommad, valta palmer lag over grusvagarna och folk sprang omkring med peruanska flaggor och gjorde upp eldar i varje horn. De fa motokarristas som fanns i stan verkade valdigt nervosa korde endast pa sma konstiga bakvagar. Trotta och utpumpade som vi var orkade vi inte reflektera mer over detta som forefoll vara nagon konstig slags hogtid for “los campesinos”.

Samtidigt som ett monsunliknande regn drev over staden somnade vi till ljudet av tre fulla Peruanska gubbar som i princip hade sitt badrum i varat sovrum. Mer aventyr skulle vanta.

Fortsattning foljer…

English: We’ve been sick but unfortunately not in exotic jungle diseases but in an ordinary cold and tonsilitis. Before we got ill did we see a lot of animals and Tomas touched an anaconda… We’re now 20km outside Yurimagaus surrounded by blue painted natives with spears.

To be continued…

/J&T

Jungle pics - Del 1

I hamnen innan avfard, var bat ar den langst till vanster.

Iordningstallande av sovplats.

Vi la ut i solnedgang.

Gooood mat... not...

Skymning over Amazonas

En djungelby.

Nagra av stadens ca 24 000 motokarros. Mycket smidigt och bekvamt satt att ta sig runt, om inte annat for flakten av vinden i varmen...

Kunta Kinte!! Lyx att ha pool pa hostelet, hemskt harligt att kunna svalka av sig lite.

Djungeln - Del 1

Mot battre vetande har vi trotsat vara mentala begransningar vad galler fukt, insekter, djur och saker som slingrar sig fram. Resultatet blev som vantat och vi har varit daliga med uppdateringen eftersom vi ej kunnat skriva pa ett tag pga sjukdom. For omkring 2 veckor sedan begav vi oss ut pa "Expedition Amazonas 2009" och har sedan dess fardats ca 150 mil pa floderna Rio Ucayali, Rio Amazonas och Rio Marañón.

Efter ca 16 timmar i buss fran Lima stannade vi i Tingo Maria, "Porten till Amazonas". Dar traffade Tomas en journalist som berattade att valdslaget ar varre an da Fujimori kom till makten i borjan av 90-talet "guerillan star redo pa andra sidan berget, de ar mina vanner". Han gav oss radet att halla oss borta fran militaren val inne i djungeln.

Efter 7 timmar till i buss samt lite betalning till unga militarpojkar for att de skyddar vagarna var vi antligen framme i var hamnstad vid Amazonas forelopare, Rio Ucayali. Staden Pucallpa, formodligen bade en av Perus mest hektiska och skrapiga, tog emot oss med oppna armar och skickade ner oss till piratkvarteren i jakt pa en kapten. Hamnen, som forutom fulla piratliknande man utan tander och med stora lila marken pa benen, bestod av romblandad lera, uppeldade bananvaxter, skabbiga hundar som slogs om ruttet kott samt sopor, var ungefar som vi hade forvantat oss - fast lite varre. Att vi dessutom var de enda "vita" samt att tom Julia var huvudet hogre an lokalbefolkningen gjorde att vi kande oss minst sagt felplacerade och ganska langa...

Baten vi tillsist begav oss ut med, "Men del Norte", bestod av tre dack, ett for gods, vaxter och djur och tva for djur och manniskor. Vi hangde upp vara hangmattor som for de narmsta dagarna skulle bli var boning, var granne, en vildvuxen argsint illgron papegoja skramde skiten ur en pa natten nar man skulle upp och kissa. Andra grannar var 100 talet peruaner i sina hangmattor, nagra minigrisar, ett gang honor och tuppar, hundar och lite skoldpaddor.

I biljettpriset ingick 3 mal mat om dagen:
Frukost: Sockerlagsvalling med en torr brodcirkel.
Lunch: Tort ris, en potatis, en halv kokt matbanan och ett litet ben av okant djur.
Middag: lunch + frukost blandat - brodcirkel.

Resan tog fyra dygn och inkluderade forutom maten en mycket trivsam tillvaro gungades i vara hangmattor, rosa delfiner som hoppade framfor baten och en fantastiskt gron och prunkande djungelnatur.

Natterna var dock den framsta provningen for de diverse fobier vi besitter da bla de flygande kackerlacksgrashopporna sokte sig till ljuset. Fukten blev da ocksa extra obehaglig eftersom man nu inte var blot av varmt svett (villket battre gar att utharda) utan kladerna var fuktiga och det var hiskeligt kallt.

Efter fyra dagar till sjos anlande vi tillsist till Iquitos. varldens storsta stad dit det inte gar nagra vagar, ca 400 000 invanare samt ca 24 000 motokarros vantade oss i denna djungelmetrorpol dar tom Gustav Eiffel varit och snickrat med sitt metallskrot. Iquitos ar en gammal aristokratstad fran tiden da gummibaronerna gjorde sig rika dar och aven idag kan man skada de statliga byggnaderna runt omkring i stadskarnan. En familiar stamning motte oss direkt, invanarna sitter garna pa gatan med dorrarna oppna ivrigt samsprakande, schackspelande och skrivmaskinsknackande. Manga av "restaurangerna" var praktiskt taget inne i folks vardagsrum...

Det var harligt att antligen vara framme i denna angbastu till stad mitt inne i Amazonas.

Fortsattning foljer...

English: We've made a journey to a big Amazonas town, Iquitos. The boat took 4 days and we're amazed that we made it without getting sick from the "food". We did see pink dolphins that made it worth it thought :)

To be continued...

/J&T

LIMA

Efter att ha tillbringat nagra lugna dagar utan kontakt med speciellt manga manniskor var det en enorm kontrast att anlanda till 7,6 miljonersstaden Lima. Vi kom fram till Perus metropol utan speciellt hoga forvantningar, utanfor Lima varnade de oss ofta for utbredd brottslighet och hemskt mycket smuts...

Nog existerar det bada delarna och det finns valdigt mycket fattiga manniskor men haftigare stad far man nog leta efter. Hela stallet ar praglat av enorma kontraster, mellan fattiga och rika, mellan stort och smatt, mellan industri och natur, USA inspirerat och genuint sydamerikanskt mm. Galet vackert langs kusten dar hoga klippor stracker sig ner mot stranden och Stilla Havet, nu i maj och anda till december ar hela kuststrackan inbaddad i dimma, garúa, som ger staden en lite spoklikt mystisk pragel. Sa man kan saga att vi gillade Lima, skarpt!

Lyxiga lagenheter langs kusten (i dimman..)

Fargglada skjul som slingrar sig upp langs berget, kontraster...

Tomas i Lima.

En ombyggd bensinstation...

Inte bara lyxiga komplex utan aven en del mysiga sma villor fanns inbyggda i berget.

Min forsta riktiga kontakt med Stilla Havet, harligt.

Lima ar en popular surfstad.

Pa teatern till Limas kulturcenter satte de upp delar av Ibsen, Ingmar Bergman och Agust Strindberg. Mysigt att fa en liten hemtrevlig dos :)

/J

A River Runs Through It

Var resvag den senaste tiden har liknat ett broderi av korsstygn. Sicksackande har vi tagit oss fram genom Peru som en berusad sommarsvensk. Under paskveckan, jag tror det var pa skartorsdagen, sa mordades 14 militarer av Maoistrebellerna, Senderistas Luminosas, som bade av USA och EU anses vara en terroristorgansiation. Tiden efter denna hemskhet har varit lite orolig och eftersom jag och Julia garna inte ville hamna i mitten av en vapnad konflikt som har hallt pa sedan 1980-talet, bestamde vi oss for att sicksacka.

Som nar det galler alla vapnade konflikter sa finns det mycket farglad propaganda.

Perus forre president Fujimori som ar atalad for mord och forskinging, fick den 7de april 25 ars fangelse for brott mot manskliga rattigheterna. Det ar enligt manga aven Fujimori som genom olika typer av intervention ocksa skapade terrorismen i Peru. Fujimori var en av Perus genom tiderna mest populara presidenter och trots att han var domd till ett 6 arigt fangelsestraff var enligt en opinionsundersokning 12,1% av Perus befolkning villiga att rosta pa honom i 2006 ars val.

Efter ihardigt sicksackande sa hittade vi tillslut ut till Panamerican highway som gar langs med den Peruanska kusten. Det mesta av Perus sodra kustremsa bestar av sand samt berg som ocksa bestar av sand. Den mesta av tiden som vi rest har det ocksa varit sandstorm och svart att se. I all sand och sandstorm tog vi oss i alla fall tiden att gora lite sandboarding i en oas som hette Huacachina.

Nu befinner vi oss i Perus vindistrikt. Vi har kopt talt och bor fortillfallet i en avocadoodling langs med en flod tillsammans med endast nagra hastar, nagra far, nagra valdigt gamla hundar och en stork. Eftersom vi inte ager nagot kampingkok sa har vi fatt chansen att som cybariter avnjuta alla lokala delikatesser som vaxer haromkring. Biodlaren Dina brukar forse oss med mat under dagarna medan vi pa kvallarna brukar vandra in till narmsta by.

Ovre: Avocadoodlingen, hittar ni varat talt? Nedre: Var grannhast Bruno.

Restaurantagaren Maria Estella Ochena som forutom namnet Tomas Ulf Grundel finner det markligt att det inte vaxer sa mycket frukt i Sverige och tycker helt klart vi borde importera mera Yucca och andra frukter fran Peru, "Yucca gor sig mycket goda i Tortilla"sager hon. Harom kvallen diskuterade vi Internet och Marias vannina som ar lite skeptisk till "la red" ar overtygad att skaparna av internet har glomt att ta med Peru och att det bara ar Lima som ar representerat men i underkant. Lastbilschaufforerna som brukar komma in for lite inkakola tycker det inte gor sa mycket att jag och Julia inte ar overdrivet religosa, men tycker atminstonne vi borde tro pa Gud och hans son eller i alla fall en av dem.

Annars sa ar varat Twitterstatus: Lasande, badande och mycket livsnjutande.

Boktips: Haruki Murakami, Fageln som vrider upp varlden

English: We are camping in the winedistrict of Peru and so far I have tried 3 new fruits that I have never seen before. Julia doesn't feel alot of love for rivermosquitos.

/T